You be my princess
I'll be your toad
I'll follow behind you
on rainbow road
Protect you from red shells
wherever we go
I promise.

Noone will touch us
if we pick up a star
If you spin out
you can ride in my car
When we slide together
we generate sparks
in our wheels and our hearts


The finish line
is just around the bend
I'll pause this game
so our love will never end
Let's go again


The blue shell is coming
so I'll go ahead
If you hang behind
it'll hit me instead
but never look back
cause I'm down but not dead
I'll catch up to you

Don't worry about
Bowser or DK
Eat this glowing mushroom
and they'll all fade away

The finish line
is just around the bend
I'll pause this game
so our love will never end
Let's go again

The finish line
is just around the bend
I'll pause this game
so our love will never end
Let's go again

to the mushroom cup
and the flower cup
and the star cup
and the reverse cup

»Och på ett klick var jag tillbaka till samma obalans.
Det var allt över på en mening, och här står jag på botten av gropen.«





Jag har träffat min hjälte. Jag minns när jag gick i nian,
och vi fick i uppgift att skriva om våran hjälte.
Jag hade inget att skriva om då, men jag önskar
att jag hade haft detta att skriva - men jag skriver det nu.


Min hjälte, Av Linda Jonasson.

Jag har träffat en människa, en hjälte.
Hade han varit tecknad, så hade han varit en vacker prins
som bodde i fjärran, i det största och vackraste slott
med dom allra flesta tornen, med den allra finaste hästen.

Han är en ängel med osynliga vingar,
med en styrka som ingen anar hur stor den egentligen är.

Jag har gått igenom mycket smärta, mer än jag berättar.
Få människor vet vem jag är, och har sett min insida.
Men det finns en enda människa som sett mig rakt igenom.
Han har fått se alla delar av mig, alla mina sidor.
Just idag har jag valt att kalla honom Bo.

Bo är en ung man som har en alldeles speciell kraft.
Det är en helande kraft som bara han har.
Han helar inte sår, Han helar människor.
Han helar mig.

Varje natt och varje dag när jag har känt mig liten och rädd,
Så har han varit stor och modig, Hållt om mig och sagt att monster inte finns.
Varje gång som jag känt att allt har gått åt skogen,
så har han tagit min hand, och lett mig tillbaka till vägen som leder rätt.
Varje gång någonting har varit lite extra svårt,
så har han lett sitt leende, och sagt "såhär är det."
Varje gång mina minnen slagit mig hårt i både mage och hjärta,
så har han lättsamt slagit tillbaka dom i sina låsta arkiv.
Varje gång jag stöter på ett hinder, stort som litet,
så har han stått på andra sidan och lyft över mig.
Varje gång jag har brytit ihop totalt och bara gråtit,
så har han torkat mina tårar och lagat mig igen.
och Varje gång jag har fallit hejdlöst rakt ner,
så har han funnits där och tagit emot mig - innan jag ens träffat marken.

När vi gjorde vårat test så var vi så glada att det var negativt,
Men samtidigt grät jag för att det var just negativt svar.
Han tröstade mig, höll om mig och berättade leende för mig
att "Linda, Jag lovar att den dagen kommer den också.
Jag lovar att en vacker eller kanske regning dag kommer
det svaret vara positivt, och vi kommer gråta av lycka."
Jag älskade honom ännu mer just då. Han förstod mig.

När jag träffade monstret helt oväntat på en glad konsert,
När jag åter igen fick se blicken av hat borras in i mig
så kände jag smärtan komma tillbaka. Händerna mot min kropp.
Monstrets hat trängde in i mig, och fortfarande ser ja blicken.
Men jag behövde bara ta upp min telefon, slå Bo's nummer
och säga "Han är här. Han tittar på mig. Jag försvinner."
så slängde han sig i sin bil, utan att tveka - trots att han jobbade
och hämtade mig, tröstade mig, räddade mig. Blev min hjälte.

Under många år har jag kämpat för min alldeles egna lycka.
Kämpat för att jag ska kunna stå på mina egna ben - Iallafall vilja göra det.
Jag trodde jag kunde allting - Tills jag mötte Bo.

Bo lärde mig att det är jag som gäller, Att det är mitt liv och ingen annans.
Han lärde mig att det är inte vingarna som bär mig - Det är jag som bär dom.
Han berättar för mig om och om igen att jag är stark, Starkare än jag tror.
Sakta men säkert börjar jag tro honom. Jag är stark.

Men precis som de allra allra flesta hjältar, har han dåliga sidor.
Han har gjort mycket ont i sitt liv, och en hel del onda saker mot mig.
Det finns mycket krångel, svårigheter och smärta i början av våran period
som prins och prinsessa, i våran egna vackra värld.
Jag har gråtit oerhört många tårar för honom, Mycket mer än vad han vet själv..
Det har även varit en hel del onda krafter som stått ivägen för att vi två ska få vara en.

Men trots det, så har han lyckats med något speciellt
som ingen annan har lyckats med, Speciellt inte under dom stunderna.
Min hjälte har lärt mig ett nytt ord, en känsla, med en helt ny innerbörd.
Ett ord och en känsla som jag inte sett skymten av på väldigt många år.
Den har varit så bortblåst att jag helt glömt hur den kändes.
Men nu vet jag vad som menas med det, och hur det känns.
Jag vet hur det är att vara lycklig.

Så till min prins, Min hjälte, Min kärlek, Min Bo
Vill jag inget hellre än att säga Tack.
Tack för de vackraste åtta månader vi haft tillsammans.
Jag vore inte den jag är idag om det inte vore för dig.
Du har lärt mig allt jag drömt om att kunna.
Du har lärt mig att över huvudtaget drömma om något igen.
Rädslan över att förlora dig, är obeskrivligt stor.
Du har mitt hjärta, det är ditt att krossa och laga.
Jag älskar dig, Bo. Jag älskar dig.


XOXO - Linda Jonasson

Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå

Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann

Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig
Jag räcker inte fram
Men, Du har så svårt att vara ensam
så Du går till "lilla mig"
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där

Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv

Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på "lilla mig"
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Du älskar bara rött, och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik

Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt
Stackars dumma "lilla mig"
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej